Är det onaturligt opererade på väg att bli naturligt? Mark Lennihan / SCANPIX
”Jag bryr mig inte, jag är ganska självsäker”. Svaret kommer efter frågan om omgivningens fördomar gällande ägarinnan till ett par plastbröst.
19 år gammal med två fettsugningar och en bröstförstoring bakom sig. Om dagens sanning gäller om några år kommer ingreppen bli flera. ”Fixa rynkor när man blir gammal, en till fettsugning”. Snabbt svar på skeptiska kommentarer om ung ålder. ”Jag vill göra det när jag är ung, jag vill vara ung och vacker”.
Plastikkirurgi väcker reaktioner. Ett nollställt ansiktsuttryck kopplat till dialog om omgjorda kroppar finns inte.
Är det onaturligt opererade på väg att bli naturligt? Mark Lennihan / SCANPIX
Myntet har dock minst två sidor och min uppgift som reporter är att vända på det. Steg ett går i gamla spår. Vem har opererat sig och är stolt över det? Frågan leder till ett misslyckat försök att få till en intervju med bloggerskan Kissie. Tänker ett steg längre och landar i det vi kallar ”verklighetens folk”. Börjar leta plastikintervjuer på nätet via diskussionsforum. Jag fastnar redan i första tråden. Den handlar som av en händelse om kliniken Gerlee i Helsingborg – de som samarbetade med kupongföretaget Groupon och reade ut bröst. Tråden är tät. Flera har redan ”tack vare det låga priset” bokat konsultation och ”personalen är jättetrevlig”.
Jag blir en moraltant samtidigt som jag är fruktansvärt fördomsfull och kopplar ihop mindre smarta uttryck med viljan att operera sig. Sitter dessutom och tänker på alla snuskgubbar som njuter av att läsa trådarna och se presentationsbilderna.
Till sist registrerar jag ett användarnamn och startar tråden ”Intervjuperson sökes”.
Svaren blir skeptiska. Erfarenheter av tidigare intervjuer i ämnet gör att få vill ställa upp. Ingen vill bli utmålad som bimbo, ingen vill verka blåst. Med all rätt.
Jag pratar med två. Den ena är 19 år, den andra 32. Båda har förstorat brösten. Ingen låter puckad – tvärtom. Båda är nöjda med ingreppen, och skäms inte. De vill dock inte medverka med namn och bild.
Under samtalet med 32-åringen börjar något gnaga i huvudet på mig. Tänker att man kanske skulle slå till på lite köpt kvinnlighet. Retar upp mig på pekpinnar och blir störd av att höra vänners dömande ord. De som själva har naturligt stora bröst och förkastar plastikkirurgi med ilskna gester och tal om kvinnoförtryck.
Men vi kommer till sista frågan. Vi kommer till svaret ”jag gör det för min egen skull”. Klingar falskt. Inte för att jag tror att mitt intervjuobjekt lider av dåligt självförtroende eller kass självinsikt. Jag vet att hon gör det för sin egen skull.
Men det är just det. Varför ska kniven förändra friska kroppar för vår egen skull? Varför ytförändring över huvud taget – och var går gränsen från naturlig till omgjord? Tandblekning, hårförlängning, tatueringar. Inte fan gör vi det för vår egen skull. Vi väljer skönhetsideal och sen följer vi dem.
Och där börjar och slutar debatten om plastikkirurgi.
Källa: nyheter24.se